Gargamel.NU

Om SL (Stockholms lokaltrafik) hade arbetat mot sina kunder som mediindustin gör, hur hade det sett ut?

Kanske så här.

Du införskaffar ett månadskort för 690:- helt enkelt för att du anser att det är värt det. När du visar kortet vid kontrollspärren för tunnelbanan stannar tunnelbanevakten dig, drar dig åt sidan.

Vad nu, undrar du givetvis. Min biljett är giltig. Jag har precis införskaffat det, och det gäller i 30 dagar.

- Jo, det vet dag. Svarar tunnelbanevakten. Men du måste nu lyssna på hur viktigt det är att alla använder giltiga biljetter, och att “planka” på tunnelbanan är ett brott mot lagen.

- Absolut, jag är medveten om detta. Just därför har jag köpt en giltig biljett.

- Det är sant, svarar tunnelbanevakten, det är just därför jag nu kommer att gå igenom reglerna för dig…..

När vakten börjar att mala någon lång paragraftext om reglerna för att använda tunnelbanan ser du en person som bara går förbi. Han slipper stanna hos vakten och lyssna! Smått irriterad och lite stressad över att bli försenad p.g.a. denna idiotiska regel om att betalande gäster skall höra hur viktigt det är att betala avbyter du honom i sitt byrokratiska tjat.

- ursäkta, men han där.. han med väskan. Han gick precis förbi utan att bli tvingad att lyssna på dig.

- vem, frågade tunnelbanevakten utan att bli upprörd över att bli avbruten.

- han, säger du samtidigt som du pekar på en ung man, knappa 20 år.

- Han, ja han behöver inte lyssna på detta eftersom han är en sån där “plankare”.

- Ja men…. ?? Nu förstår jag inte, jag betalar fullt pris och måste lyssna på dig innan jag kan åka tunnelbana, han plankar på tunnelbanan, smiter från sina skylldigheter och slipper lyssna på ditt tjat. Han kommer fram snabbare samtidigt som han slipper betala dyra pengar?

- Ja, det stämmer, svarar vakten med lugn röst. Såna är reglerna. Och eftersom du avbröt mig i min förklaring om hur viktigt det är att betala fullt pris måste jag börja om från början.

Han sätter igång sitt tjatande om vilket enormt brott det är att planka på tåg, tunnelbana och buss. Det är nästan så att misshandel och våldtäckt låter som milda brott jämfört med det vansinnesdåd plankande är.

- Men för i helvete, avbryter du honom ytterligare en gång. Vore det inte bättre att ju joggade ifatt den där plankaren och förklarade för honom hur jälva olagligt det är att planka?

Vakten tystnar och tittar förvånat upp på dig, helt oförstående över varför du är upprörd.

- Lugna ner dig nu lille vän, säger vakten samtidigt som han klappar på ditt huvud precis som om du var ett barn. Min uppgift här på SL är inte att jaga plankare. Jag skall kontrollera vem som har gilltig biljett och inte, De som har en gilltig biljett skall, och jag understyker ordet skall, få en ordentlig genomgång om vilken enormt brott det är att planka. Vi har en “sammarbetspartner” som heter anti-plankbyrån, som har som uppgift att smyga på potentiella plankare och sen be dessa snällt att sluta planka. Visar det sig att de fortsätter att planka så kommer vi dra dessa ungdomar inför domstol och stämma skiten ur dem. Och eftersom du avbröt mig igen måste jag börja om från början.

När vakten påbörjar sin förbannande paragraftext igen biter du dig i läppen och håller käften. Det verkar omöjligt att ta sig förbi här med gilltig biljett, det blir till att snällt lyssna på vakten och det han vill säga. Du har ju brottom och måste hinna med en anslutande buss.

Två minuter senare släpper vakten förbi dig. Du har inte lyssnat på vad han vill säga i ren protest, kalla de “civil olydnad” om du vill. Men du har snällt stått kvar tills han fått läsa igenom hela sin text. Väl nere på perongen inser du att du missat tunnelbanan. Suck! Men det kommer snart en till, bara fyra minuter innan nästa tunnelbana. Men det innebär att du förmodligen kommer att missa din anslutningsbuss.

Efter de längsta fyra minterna i ditt liv kommer äntligen tunnelbanan och du hoppar på. Genom fönstret ser du hur färden växlar mellan mörka tunnlar och bedårande vyer över stockholm i solnedgången. Det tar inte många minuter innan du inser hur praktiskt det är att sittandes på tunnelbanan färdas under stockholms stressade gator till ett hypnotiserande *dunk* *dunk* när hjulen slår hårt mot skarvarna i rälsen.

- det är värt det, säger du tyst för dig själv samtidigt som du studerar människorna i vagnen. Det är värt varenda öre, månadskortet på SL. Ett snabbt och praktiskt sätt att snabbt förflytta sig mellan stockholms stadsdelar. De sträcker sig även långt ut i förorten, och korten gäller på samtliga bussar och tåg i regionen. Det är värt det.

Framme vid destinationen upptäcker du att anslutningsbussen redan avgått. Irriterat sätter du dig på den kalla bänken vid busshållsplatsen och väntar. Avgångarna på bussarna här ute i förorten har inte samma frekventa avgångsperiod.

Bussen rullar in 26 minuter senare och du rycker upp ditt färdbevis och visar det för busschaffören. Han haltar dig lite snabbt och säger.

- Hej. Jag ser att du åkt tunnelbana på det där kortet.

- Ja, säger jag förvånat, det har jag.

- Då måste du lösa en biljett för buss.

- Men vänta? Jag har ju köpt ett 30-dagarskort för traffiken i stockholm.

- Ja, svarar busschaffören.

- Och detta är ju stockholms lokaltraffik så jag måste väl få åka på denna biljett.

- Ja, men inte om du redan åkt tunnelbana med kortet. Priset gäller enbart ett media, eller färdmedel som det också kallas, vill du åka på ett annat media måste du betala för det också.

- Du måste skämta, eller hur?

- Nej, såna är reglerna.

- Då skulle jag vilja köpa en biljett för denna bussfärd då. Hur mycket kostar det.

- Den säljs inte på bussen, du måste antingen köpa den i pressbyrån eller i biljettautomaten i vänthallen.

Förvånad och frustrerad går du av bussen samtidigt som du ser några “plankare” som smiter på bussen genom dess öppna bakdörrar. Du löser en bussbiljett på pressbyrån och upptäcker att du givetvis missat denna bussen också. Med en viss apatisk känsla sätter du dig snällt och väntar de 30-minuter till nästa buss avgår. Det är nu det börjar regna.

Med en suck öppnas bussdörrarna på bussen. Kall och blöt går du in i bussen och visar din gilltiga bussbiljett.

Busschaffören synar ditt färdbevis noga, tittar sen på dig med allvarlig blick och säger.
- Detta är en giltig biljett, därför måste jag gå igenom denna paragraftext som förklarar för dig hur viktigt det är att betala för en gilltig biljet, och vilket brott det är att planka…

Trött och apatisk låter du busschaffören mala på med sin text, samtidigt som en plankare smiter förbi och in i bussen……….

=======================================================================

Nå, varför skriver jag detta. Jo. Jag är hemma denna lördagskväll med min yngsta dotter. “Frugan” är på fest och äldsta dottern sover över hos en kompis. Detta är ett perfekt läge för myskväll, bara jag och minstingen.

Vi åker till affären och införskaffar lite godmat, chips och godis. Vi stannar också till på videobutiken för att hyra en film vi kan titta på tillsammans. Valet föll på Dumbo, Disney’s klassiska film om den flygande elefanten.

Men… Att hyra barnfilmer på DVD är inte alltid en bra idé. Hundratals små flottiga fingrar och oklippta naglar har under lång tid begagnat skivan till oigenkänlighet. Jag måste vid flera tillfällen ta ut DVD-skivan och försöka tvätta den för att vi skall kunna titta på den. Och varje gång jag stoppar in skivan så måste jag i ett par minuter titta på texten som förklarar att det är olagligt att kopiera skivan, först på svenska och sen på engelska. Det går inte att hoppa förbi denna idiotiska text.

Inte heller kan jag kopiera mina CD-skivor till portabelt format (på ett enkelt sätt) eftersom CD-Skivorna är sönderskrivna av olika typer av kopieringskydd. Media industrin anser att jag skall betala för samma sak två, tre, fyra eller fem gånger. Helst varje gång jag lyssnar på en låt.

Jag, som har betalat hyra för DVD-skivan och köpt CD-Skivan, blir ett offer för mediaindustrins idiotiska förhållningssätt gentemot sina kunder. Medans den så kallade “piraten” slipper. “Piraten” behöver inte sturla med kopieringsskydd på CD, inte heller behöver de lida över dessa idiotiska paragraftexter som inte går att hoppa över. Det är jag, som betalar som lider… hur tänkte de nu?

För varje DVD jag köper eller hyr, för varje CD-Skiva jag köper dras jag ett steg närmre till att köpa mig en pappegoja, skaffa ögonlapp och träben. Ni, mediaindustrin, är på väg att få en trogen kund att lämna Er trygga hamn för att leva rövare på de sju haven.

Jag vill avsluta med ett citat av Lily Allen, jag riktar detta till Er i mediaindustrin:

Fuck you, fuck you
Very, very much.
Cause we hate
What you do
And we hate
Your whole crew
So please
Don’t stay in touch,
Fuck you, fuck you
Very, very much
Cause your words
Don’t translate
And it’s getting
Quite late
So please
Don’t stay in touch.

No related posts.